För många deadlines

En sak jag inte ska göra är att räkna hur många deadlines jag lagt upp för mig själv och min målvikt. Jag vet bara att de är lika många som antalet gånger jag misslyckats. Nu igen närmar sig en och nej, det går inte den här gången heller. Önskar mig lite mer övertygelse, karaktär, sisu och motivation. För mig är det tydligen betydligt enklare att roa barnen med att de får göra chokladbollar till lördagskvällen och sen äta upp största delen själv (aka kryphål i godisstrejken) och använda resterna av pizzajästen till bullar nästa dag. Så i helgen har vi ätit gott, bra så. Men på onsdagens NiceRun kommer jag att springa runt med mina barlastkilon och på bröllopet nästa helg (och på det efter några veckor) kommer jag inte att trivas med min kropp. Trist, och självförvållat. Ännu mer trist.

Men igår före frukosten sprang jag faktiskt 6 km. I min 365-utmaning har jag dyga 100 km när ca 150 dagar gått och i Knit and Run på Facebook fick jag uppmaningen att springa 3 km om dagen tills jag är ikapp. Tyckte det lät som en bra idé, rimligtvis borde man ju dessutom få upp tempot om man kör med korta rundor. Men det här med träningstid är en svår bit i familjepusslet och redan första ”varannan-dagen” föll löpningen bort. Därav 6 km dag fyra. Det blev en fin morgontur längs vattnet (har tyvärr inga bilder att bjuda på) men jag fick flera blåsor på tårna i värmen så jag hoppas de är borta till NiceRun.

Annons

Fredagspepp

Helgen är här och inleds överraskande nog med egentid. Man och barn har åkt iväg för att se om en fastfryst skotersläde smält loss och jag njuter med inspirerande bloggläsning före en runda i solskenet.  Förkylningen, rygg- och höftproblemen och den andra förkylningen hör till historien så nu ska jag ta itu med träningen igen. Hoppas verkligen att jag inte får några känningar i ryggen och höften nu!

Det ser ju lite dåligt ut med 365-utmaningen för tillfället. I februari och mars sprang jag totalt 4 gånger och nu när över 90 dagar gått har jag samlat ihop ynka 51 km. Det finns ju orsaker till det, men nu är jag sugen på att komma igång igen. Känns som jag måste börja från noll med all träning, men bättre att börja från noll än att inte börja alls.

Och på tal om statistik så slutade Talvikilometrikisa på 314 km för min del. Inte 400 som jag optimistiskt tänkte mig i mitten på februari, men det här är min vardagscykling, varken mer eller mindre. Och 1 maj börjar den riktiga Kilometrikisa igen!

Den inspirerande bloggläsningen då? Jo, idag har jag upptäckt Fia Fit och Cissi springer. Och nu när jag blivit inspirerad ska jag springa lite själv!

400 i sikte

En dryg halvmånad in i Talvikilometrikisa har jag cyklat ganska exakt 100 km och med det som utgångspunkt får mitt mål för de två månader tävlingen pågår vara 400 km. Förstås vill jag helst cykla mest av alla på min arbetsplats, men den här gången har vi också personal från andra enheter i vårt lag och jag har redan tidigt insett att jag inte har en chans mot han som kallar sig Aspnäsraket. Men nu har det tom stått på Pohjalainen att jag cyklar 3000 km i året, så det måste jag nog leva upp till i år.

365-utmaningen går det sämre med just nu. Idag är årets femtionde dag, men jag har bara sprungit 39 km hittills. En förkylning under den gångna veckan har hindrat mig från att träna och före det tog jag det tydligen också ganska lugnt en vecka… Jag hoppas på nya kilometrar i helgen!

32 i januari

Jag hade tänkt att varje månad skulle vara en egen liten deltävling för mig själv i 365-utmaningen. Och jo, i januari blev det 32 km så den delen klarade jag. Men, ilandsproblem, jag hade inte hittat på någon bra belöning, så jag blev utan pris. Å andra sidan är det kanske rätt åt mig, godissuget jag så stolt skrev att hade försvunnit var inte borta länge och med mitt godisätande har man nog inte gjort sig förtjänt av någon belöning.

I januari deltog jag också i en annan utmaning. I Facebookgruppen Knit and Run  hade vi en plankan-utmaning (ryggmusklerna och många andra får sig en omgång i denna statiska övning med tårna/knäna och armbågarna/händerna i golvet). Man skulle helt enkelt stå så länge man orkade när månaden började, helst träna flitigt sedan, och sen ta tid igen i slutet av månaden. Jag erkänner att jag inte gjorde en enda extra planka (bortsett från då övningen dök upp på kettlebell), men förbättrade ändå min tid med 29 %. Nu fortsätter utmaningen en månad till, utökad med burpees som jag inte riktigt fått grepp om ännu. Jag hoppas bara att de här utmaningarna kunde få mig att träna lite muskler här hemma, men jag tycks vara ett svårt fall…

Veckan som gick

Kråkgrund

Förra helgen hände det äntligen, jag fick lust att springa varje dag, varför inte två gånger samma dag, och godissuget jag haft så svårt med försvann. Jag hade tid att springa flera gånger och hittade nya roliga stigar nära hemmet. Kråkgrundet blir nog en återkommande favorit, ska blogga om den platsen senare i vår. Bilden är därifrån. På måndag gjorde jag ”transportlöpningspremiär” och var ovanligt hurtig för att vara jag.  I 365-utmaningen gick jag från -12 till flera km på plus och dessutom värvade  jag en till kompis, som också skulle försöka övertala sin sambo. Sen blev det tisdag, årets andra (snälla) magsjuka och på det vällde vardagarna in. Men nu är alla friska och när det är några timmar helg kvar finns det på nytt tid för att springa, så några km ska det bli ikväll. Just nu är saldot +-0.