Vecka 1

SAMSUNG
Första veckan med träningsprogrammet har gått och jag lyckades faktiskt med fyra pass! Är mäkta imponerad av mig själv, även om det såg dystert ut när transportlöpningen till jobbet på torsdag föll bort pga familjepusslet. Istället blev det tre pass på lika många dagar i helgen, och för att inte bli överansträngd direkt ersatte jag ”40 minuter distans” med en och en halv timme cykling på lördagen. Härlig premiärtur, även om fötterna frös i cykelskorna och det fanns gott om grus på cykelvägarna. Jag tog den klassiska rundan via Singsby och Karperö, men när jag cyklade över den nya omfartsvägen, som ännu inte är öppnad för trafik, kunde jag inte hålla mig från en liten avstickare. En helt ny väg utan trafik, solen och vinden i ryggen. Cyklade så långt det fanns väg, vände om och stånkade i motvinden tills asfalten tog slut och en vält på helgledigt indikerade att det var dags att svänga om.
SAMSUNG

De andra två passen gjorde jag som det stod i programmet, 30 minuter distans och 20 minuter fartlek. Det första blev en uppfriskande runda i regn och storm, bra test för nya jackan efter att jag laddat upp med kladdkaka till fredagsmyset. Fartleken var mitt första seriösa intervallpass och jag förstod direkt varför intervaller ses som så effektiv träning. Det var ju tungt, fastän mina intervaller inte var längre än avståndet mellan tre lyktstolpar.

Efter att ha tränat tre dagar i rad tyckte jag nog att 16 veckor med så här mycket träning känns lite väl, var ska jag ta all tid ifrån, men efter en dags paus är jag laddad igen. Imorgon springer jag antagligen två av veckans pass på en dag, eftersom jag planerar att springa till och från jobbet. Sen är det ju bara hälften av turerna, men nästan hela veckan kvar.

Annons

Fredagspepp

Helgen är här och inleds överraskande nog med egentid. Man och barn har åkt iväg för att se om en fastfryst skotersläde smält loss och jag njuter med inspirerande bloggläsning före en runda i solskenet.  Förkylningen, rygg- och höftproblemen och den andra förkylningen hör till historien så nu ska jag ta itu med träningen igen. Hoppas verkligen att jag inte får några känningar i ryggen och höften nu!

Det ser ju lite dåligt ut med 365-utmaningen för tillfället. I februari och mars sprang jag totalt 4 gånger och nu när över 90 dagar gått har jag samlat ihop ynka 51 km. Det finns ju orsaker till det, men nu är jag sugen på att komma igång igen. Känns som jag måste börja från noll med all träning, men bättre att börja från noll än att inte börja alls.

Och på tal om statistik så slutade Talvikilometrikisa på 314 km för min del. Inte 400 som jag optimistiskt tänkte mig i mitten på februari, men det här är min vardagscykling, varken mer eller mindre. Och 1 maj börjar den riktiga Kilometrikisa igen!

Den inspirerande bloggläsningen då? Jo, idag har jag upptäckt Fia Fit och Cissi springer. Och nu när jag blivit inspirerad ska jag springa lite själv!

400 i sikte

En dryg halvmånad in i Talvikilometrikisa har jag cyklat ganska exakt 100 km och med det som utgångspunkt får mitt mål för de två månader tävlingen pågår vara 400 km. Förstås vill jag helst cykla mest av alla på min arbetsplats, men den här gången har vi också personal från andra enheter i vårt lag och jag har redan tidigt insett att jag inte har en chans mot han som kallar sig Aspnäsraket. Men nu har det tom stått på Pohjalainen att jag cyklar 3000 km i året, så det måste jag nog leva upp till i år.

365-utmaningen går det sämre med just nu. Idag är årets femtionde dag, men jag har bara sprungit 39 km hittills. En förkylning under den gångna veckan har hindrat mig från att träna och före det tog jag det tydligen också ganska lugnt en vecka… Jag hoppas på nya kilometrar i helgen!