63,5

+1,1 kg, där kom alltså bakslaget. Men det var väntat, min kropp tycks tro det snart är dags att gå i ide så som jag äter. Det positiva är att jag kommit igång med att springa igen, den här veckan har det blivit av tre gånger. Skönast var off-road turen efter jobbet i måndags; ojämnt underlag som utmanade helt andra delar av hjärnan än de jag använt på kontoret. Därtill idel solsken, havsluft och minimalt med asfalt.

Men det här arma sockret… Snälla vem som helst, få mig att sluta äta sött!

Jag återkommer med bilder, bjuder bara på en som är ett par veckor gammal nu. Allt för att för en gångs skull vara snabb med att blogga.

Annons

61,9

Trevligt med en etta i vikten idag, men när jag ser på kurvan som går ända tillbaka till den här bloggens början får man ju ett lite annat perspektiv. Maj-augusti i fjol går på det stora hela stadigt neråt. Sen kom hösten och det gick uppåt till nångång i november. En ny nedförsbacke på ett par månader, men nästan hela det här året har vikten rört sig kring 62-63 kg. Skulle det inte kunna vara dags för en ny nedförsbacke nu?

Å andra sidan händer ju annat än det som syns på vågen. På syjuntan i onsdags fick jag en fin komplimang man inte skulle kunna få någon annanstans: ”Du har ju liksom filtats ihop!” Så säger bara någon som tovat gamla ylletröjor i tvättmaskinen för att få hobbymaterial, men jag förstod precis hur hon menade och blev riktigt glad. Och just nu tycker jag rätt så bra om formen, kroppen känns frisk och stark. Mycket tack vare att jag igen dragit ner på sockret, kolhydraterna samlar så mycket vätska, men också för att jag cyklat mer nu igen. Gäller bara att se till att det håller i sig, så det inte vänder som förra gången september kom.

Sockret, igen

Nog är det konstigt, säger jag ”sockerstrejk” blir det något helt annat. Förra måndagen sa jag just det och min ambition är ju en helhjärtad insats. Det tråkiga är att jag tenderar att hamna helhjärtat i andra diket ifall jag gör ett övertramp. Det blir verkligen allt eller inget, men tyvärr allt istället för inget. Korkat också att välja bort socker när förutsättningarna är så dåliga som de var för en vecka sedan. Jag var trött, ett kalas på kommande inom några dagar, en midsommar och sonens 5-årsdag. Men jag är nöjd med tårtfyllningen jag hittade på, jordgubbar och citronfromage var gott.

En annan konstig sak med psyket är hur mycket lättare det kan vara att stå emot tårtbjudningar och andra festligheter (ja, som om det inte räckte med hoten mot sockerstrejken jag redan nämnde så var det tårtbjudning tre dagar på raken på jobbet förra veckan) än det söta när jag är ensam. Det är nån form av omvänt grupptryck, för vanligtvis är jag ensam i mina sockerstrejkarambitioner. Knas. Nu tänker jag i alla fall göra ett nytt försök under inte allt för bra omständigheter, så den nya sockerstrejken börjar nu en dag före resan till Huvudstaden med familjen. Men cookiedagspicnic är cookiedagspicnic oavsett sockerstrejk och oavsett om den riktiga cookiedagen var för nästan en månad sedan.

 För att få en ordentlig start håller jag mig från kolhydratrika livsmedel idag och frukosten bestod av ägg, skinka och tomat. Till middag blir det kanske sallad och grillad kykling. Men varför kallas skinkförpackningarna återförslutningsbara, då de inte är det? Nog kan man ju vika ner locket tillbaka, men tätt blir det inte.

62,3

Samma vikt som för två veckor sedan, men i alla fall en avsevärd förbättring från förra veckan. Hade nog säkert nån ogynnsam vätskebalans då. Över trettondagshelgen blev det mycket gott igen, men nu är jag trött på gott så nåt bra var det med det också. Och orsaken till allt det goda var en av de allra bästa, sy-lan med favoritjuntan! En del cykling har jag också hunnit med, 42 på onsdag och 36 igår. Hoppas på en tur ikväll också, det lär jag behöva efter att ha tillbringat dagen hemma, inomhus, med två barn som egentligen är tillräckligt friska för dagis…

Nu igen!

Nu gör den så där igen, min kropp, den fortsätter gå upp i vikt fastän jag lagt om mitt ätande. Lika var det efter påsken när det blivit mycket gott. Har nog läst för lite fysiologi för att begripa det här.

Sockerberoende är ju verkligen som vilket annat beroende som helst; jag vet vad som är bra, jag vet vad jag mår bättre av, men ändå kommer det perioder när jag tycks kunna äta hur mycket sött som helst. Förra veckan blev det mycket sött. Borde nog omprogrammeras.

63,4

Det blev söndagsvägning den här veckan, har inte kommit mig för att blogga varken i fredags eller igår, men tyckte att det inte var så noga. Märkligt hur kroppen fortsatte gå upp i vikt efter påsk ännu flera dagar efter att vi kom hem från syrrans (och det är inget ställe för den som vill gå ner i vikt, min syster är för bra på allt som är gott för det). Precis som om den sög i sig allt som gick ur alla kalorier, fastän jag tyckte de borde ha passerat systemet för länge sedan.  Nu har det i alla fall svängt igen och det finns hopp även för mig.

Det blev en springtur på Åland och en här hemma den här veckan och ganska många kilometer cyklade i fredags tack vare jobbet. Den nya cykeln lever ett stilla liv på balkongen, stackaren, medan den gamla fått lite välbehövlig vårservice även om den ännu väntar på nya trampor och inte så vinda hjul.

Första tiondelen avklarad

Äntligen visar cykelmätaren dryga 269 km och jag har med andra ord avverkat första tiondelen av årets tilltänkta distans. Det är så skönt att cykla på bar mark nu att regnet i morse inte kunde avskräcka mig från den lilla rundan som inbringade de sista fem kilometrarna av tiondelen. Undrar när man ska våga byta bort dubbdäcken? Och undrar hur man ska lyckas bestämma sig för en ny cykel… Dvs vilken, inte om.

Idag, liksom alla andra dagar, åt jag frukost när jag kom till jobbet. Vanligtvis brukar jag äta gröt med bär, men den här veckan tänkte jag göra ett försök med mera proteiner och mindre kolhydrater, till frukost i synnerhet och övriga måltider i allmänhet. Väntar mig stora framsteg till fredagsvägningen.

Borde för övrigt skärpa mig med de utlovade bilderna i bloggen. Ser att någon hittat hit genom att söka på ”träna på minus”. Undrar vad den människan var ute efter?

64,1

Relativt oförändrad vikt sen förra veckan, men jag har rört på mig desto mer. Skidade runt Söderfjärden med svärmor i lördags, det var roligt. Rundan är 30 km och jag har aldrig skidat så långt förr. Två kvällar med löpning runt Metviken har det också blivit. Ska försöka få ordning på mitt ätande nu när jag rör på mig igen. Roligt att upptäcka att det bara tog en vecka för kroppen att igen känna behov av att röra på sig, nu är det roligt att träna.

Såg förresten till min glädje att staden igen ordnar kroppsanalys för sina arbetstagare i april, då får jag se om det hänt nåt sen i höstas. Spännande!

64,0

Äsch, nu går ju det här åt helt fel håll. Jag har inte alls lyckats med den uppryckning veckan skulle föra med sig och kan än en gång konstatera att jag har väldigt svårt att motivera mig att äta bra ifall jag inte rör på mig regelbundet. Måste nog få ordning på det här nu om det ska bli nån cykel i vår!

Inte riktigt på topp

Tror jag låter bli att väga mig imorgon, allt måste man inte veta. Helgen i Stockholm bjöd på mycket gott, både för mage och sinne, precis som det var meningen. Tröttheten som härskat sedan jag kom hem har tyvärr hindrat mig från att återgå till mina karaktärsfasta, sunda vanor. På grund av kylan är mina nya löptrikåer och lila mössa sorgligt oanvända, men nästa vecka lär det bli bättre. Och sen igår råder igen nolltolerans på sockerfronten, hoppas den underbara människan som trollar fram Ben&Jerry´s under täcket också läser det här. Hoppas också hans dubbeljobbande snart är över för den här gången.