62,9

Vikten fortsätter pendla. För en vecka sedan då jag missade fredagsvägningen men ställde mig på vågen på lördag visade den nästan ett kilo mer än idag. Oavsett vad vågen säger är det ju ändå Ika som har rätt; att jag känner mig frisk och stark betyder mycket mer än att vågen visar vad jag vill se. Som hon påpekar kunde det ju vara tvärtom, att man går ner i vikt men känner sig sjuk och svag, och det vore ju betydligt värre. Det är ändå så små marginaler. Det hänger så mycket på vätskebalans, hormoncykeln och när och vad jag senast åt att fredagsvägningen inte är någonting utan ett längre perspektiv. Som tur är har jag ju det perspektivet och som jag konstaterade för nån vecka sedan har jag hållit mig på samma nivå rätt så länge nu. Men nu är det ny månad och jag är fortfarande tillräckligt naiv för att tro på nåt magiskt som kan hända när det byter månad (eller år, eller dag, eller hundratal på cykelmätaren). September håller väl alla möjligheter, även om intrycket hittills är att det är alla möjligheter i regnväder. Ska i alla fall inleda med en stillasittande helg omgiven av härligt folk, sånt gör susen för att man ska känna sig frisk och stark. Som bekant sitter ju det mesta mellan öronen…

Annons

61,9

Trevligt med en etta i vikten idag, men när jag ser på kurvan som går ända tillbaka till den här bloggens början får man ju ett lite annat perspektiv. Maj-augusti i fjol går på det stora hela stadigt neråt. Sen kom hösten och det gick uppåt till nångång i november. En ny nedförsbacke på ett par månader, men nästan hela det här året har vikten rört sig kring 62-63 kg. Skulle det inte kunna vara dags för en ny nedförsbacke nu?

Å andra sidan händer ju annat än det som syns på vågen. På syjuntan i onsdags fick jag en fin komplimang man inte skulle kunna få någon annanstans: ”Du har ju liksom filtats ihop!” Så säger bara någon som tovat gamla ylletröjor i tvättmaskinen för att få hobbymaterial, men jag förstod precis hur hon menade och blev riktigt glad. Och just nu tycker jag rätt så bra om formen, kroppen känns frisk och stark. Mycket tack vare att jag igen dragit ner på sockret, kolhydraterna samlar så mycket vätska, men också för att jag cyklat mer nu igen. Gäller bara att se till att det håller i sig, så det inte vänder som förra gången september kom.

61,4 och 2/10

Ny bottennotering igen och två femtedelar av min tänkta tur längs landets gränser avtrampad. Tyvärr slutade torsdagskvällens springtur i ett illasinnat skrubbsår och en inlindad armbåge, men det ska väl läka snart. Snopet att bara komma sig en knapp kilometer hemifrån och sedan stiga snett, tappa balansen och stupa med armbågen före på asfalt. Givetvis första dagen i kortärmat, så gruset säkert fick in en fullträff, men jag är glad att jag inte skadade mig desto mera. Men usch vad skrubbsår kan svida, hoppas barnen kommer lindrigt undan i sommar!

63,4

Det blev söndagsvägning den här veckan, har inte kommit mig för att blogga varken i fredags eller igår, men tyckte att det inte var så noga. Märkligt hur kroppen fortsatte gå upp i vikt efter påsk ännu flera dagar efter att vi kom hem från syrrans (och det är inget ställe för den som vill gå ner i vikt, min syster är för bra på allt som är gott för det). Precis som om den sög i sig allt som gick ur alla kalorier, fastän jag tyckte de borde ha passerat systemet för länge sedan.  Nu har det i alla fall svängt igen och det finns hopp även för mig.

Det blev en springtur på Åland och en här hemma den här veckan och ganska många kilometer cyklade i fredags tack vare jobbet. Den nya cykeln lever ett stilla liv på balkongen, stackaren, medan den gamla fått lite välbehövlig vårservice även om den ännu väntar på nya trampor och inte så vinda hjul.

-15 blev -20

Den här bloggen fyllde ett år i torsdags, men då hade jag redan påsklov från det mesta. Och fastän den här bloggen aldrig kommer att toppa någon lista över mest lästa är det ändå så givande att jag fortsätter. -15, som från början var de centimetrar som skulle bort från mitt midjemått har blivit -20 och det är jag stolt över. Jag har lärt mig massor om mig själv, hur min kropp fungerar och inte fungerar, till de senaste insikterna hör att jag nog ärvt mammas migrän även om jag försökt förneka det i många år.

Jag räknade lite på min viktnedgång, och uppgång. Jag har minskat från dryga 68 till knappa 63 på ett år, vilket inte är så mycket att skryta med, men totalt har jag gått ner över 16 kg det här året, eftersom jag mellan varven också gått upp. Idag är det två veckor tills Kilometrikisa 2011 kör igång och då ska jag cykla på den nya cykel. Visst? Två veckor ska jag väl klara av att vara strikt och noga med vad jag äter, till och med jag. Av min statistik ser jag att jag i medeltal går ner i fyra veckor och upp i två, men nu skulle jag behöva en lite brantare lutning på min kurva. Alla tummar upp, ni som läser är mitt bästa stöd! Tack för det!

Historisk tillbakablick

Gjorde en liten insats för den allmänna ordningen i arbetsrummet och hittade resultatet av kroppsanalyen jag var på i november. Siffrorna är ju inte helt aktuella längre, men jag har tänkt blogga om det så nu gör jag det i alla fall.

Det var en InBody 720 kroppssammansättningsanalys som analyserar kroppen som fem cylindrar (2 armar, 2 ben och bålen). Vid det tillfället vägde jag 66,3 kg och min kropp bestod av 32,3 l vätska, 8,8 kg proteiner, 3,13 kg mineraler, varav 2,64 kg skelett och 22 kg fett. Allt var normalt, utom fettmängden som skulle ligga mellan 11,3 och 18,1 för att vara normalt. Att hänvisa till tung benstomme för att man är överviktig skulle man, enligt mannen som genomförde testet, glömma och 2,6 kg av dryga 66 är ju inte nåt att skylla på (vilket jag inte heller brukar göra). Nedslående är det förstås med ett krux i varje ruta som indikerar fettvärden över det normala , men jag tröstade mig med att fettet i alla fall inte lagt sig kring de inre organen, för där ska det ju inte vara. Man bör ha en fettmängd på under 100 kvadratcentimeter kring dem och mina inre organ omges av 71,5 kvadratcentimeter.

Jag kunde stoltsera med 24,5 kg muskler vilket var nån ynka procent över det normala. Man fick också veta om musklerna i de olika ”cylindrarna” kroppen består av är i balans i förhållande till varandra. För min del vägde höger arm 2,25 kg (fettfri vikt), vilket var nästan 4 % över det normala, medan vänster låg precis under normalvikt. Den fettfria vikten i båda benen låg under det normala, men även i den delen av kroppen var höger starkare.

Slutligen gav testet också en idealvikt, som för en trettioårig kvinna på162 cm tydligen är 57,5 kg. Mitt fitnessindex var 72 poäng, det normala uppgavs ligga mellan 70 och 90 poäng och blir högre ju mer muskler man har. Och för att hålla den här kroppen i skick krävs 1326 kcal per dygn vid vila. Så nu vet ni det.

En analys som den här är förstås som julafton för personer med statistiknörderianlag (och den genen ärvde jag av min far), men det som verkligen vore intressant är ifall tillfälle ges att göra om testen nästa höst. Ifall min kroppssammansättning analyserades nu antar jag att inget annat än fettmängden ändrat i någon större utsträckning.

62,9

Idag är sista dagen med viktkampanjen på jobbet. Jag har ännu inte träffat de två andra, men för min del har de här veckorna resulterat i 2,7 kg bort från vikten, 6 cm bort från midjemåttet och ett BMI som är 0,8 enheter lägre. Jag är väldigt nöjd och midjemåttet tackar jag sockerstrejken för, men för min del slutar det inte förrän jag kommit mig till den nya cykeln. Den som väntar under 60 kg.

Extratrevligt just nu är att jag hittade ett par nya jeans i skrubben häromdagen. De är köpta för länge sedan på loppis, för att jag nog någongång skulle komma i dem. Min kollega kallade dem för ”tavoitefarkut”. Nu kan jag ha dem, och samma gäller för en tunika som köptes med samma baktanke. Bra att det finns nåt nytt att ta till, för en del byxor och kjolar börjar sitta  löst. Ett trevligt problem.

Däremot är jag inte helt övertygad om att vätskebalansen återhämtat sig efter magsjukan för en dryg vecka sedan. Jag tycker det har varit svårt att komma ihåg att dricka tillräckligt, man är ju inte törstig på samma sätt på vintern.

På den här sidan om 63 kg ska jag belöna mig själv med ett par nya träningsbyxor, jag saknar nåt vettigt att springa i. Dagen till ära bjuder jag dessutom på hela två bilder. Generöst, eller hur?

Fuskar

Jag måste erkänna att jag sedan helgen fuskat lite med min sockerstrejk. Inga stora utsvävningar och inget ätande som inte stannar av innan det goda är slut, men några fler godbitar än vad det var tänkt. Valda med omsorg. Jag märker stora effekter av min sockerstrejk, och paradoxalt nog är det därför jag fuskar. Några tankar om sockerstrejken såhär två tre veckor efter starten…

  • Kroppsformen ändrade snabbt till det bättre, man är nog rätt svälld av alla överflödiga kolhydrater.
  • Sötsuget försvann efter tre dagar. En gång har chokladbegäret vrålat i mig, men det skyller jag på de regelbundna kvinnliga hormonsvängningarna
  • och på tal om sådana svängningar. Jag har aldrig lidit (själv) av stora svängningar i humör och hälsa pga menscykeln, men den här månaden tyckte jag hormonrubbningarna vara mycket tydligare än vanligt, som om kroppens egna signaler inte är bedövade
  • för sockret bedövar. Nu känner jag så mycket bättre skillnad på hunger och sug och vad kroppen vill ha, inte bara att den vill ha.
  • Jag har inte haft huvudvärk sen jag lämnade bort sockret.
  • Vikten minskar.

Jag säger som Joey, ”What´s not to like?”. Det har varit löjligt enkelt och jag saknar inte det söta. Huvudmålet med strejken är att komma bort från ett felaktigt beteende, det som gör att en öppnad godispåse är en tom godispåse. Jag upplever att jag kommit dit nu. Jag är så glad för det så jag måste fuska lite med sockerstrejken bara för att uppleva att jag, just jag, kan nöja med med ett litet smakprov istället för hela paketet. Den känslan, att strejken gett vad den skulle, gör det värt att gå mot mina egna principer. På det stora hela kan jag däremot fortsätta i samma stil resten av livet, känns det som. What´s not to like?

64,5 och 1009

Tjoho, nu har jag kommit upp i fyrsiffrigt kilometerbelopp! (Belopp låter som om jag pratar om pengar…) Däremot finns det fortfarande en fyra i vikten, inte lika bra. Skyller på halsen som ännu lider av förkylningen, det har inte blivit mycket cyklat den här veckan heller. Jag är rastlös och trött på att hosta. Skönt ändå att känna att cyklingen blivit till en vana som jag verkligen saknar när annat kommer emellan. Så borde det alltid vara med träning. Skönt också när kläderna börjar kännas lösa i midjan, ett kärt problem. Så veckans extra 400 g tar jag med ro, ska jag nå över 1400 km i september försvinner de säkert utan större problem.

Överväger sockerstrejk till födelsedagen, men kollegan som nyligen gift sig bjuder på bullar till kaffet i eftermiddag…

64,2 och -15

-1,1 sen förra veckan känns mycket bra. Däremot förstår jag inte varför, tycker jag inte fuskat så mycket som den här veckan på väldigt länge. Det blev ingen GI-diet, inget poängräknande heller, men kräftskiva, pizza, nötter och till och med en godispåse. Man kan inte förstå allt och glad är jag ändå. Det är en boost för självförtroendet och tillsammans med morgonens långa cykeltur som bjöd på oväntade upplevelser ger det en skön endorfinkick.

Dessutom är midjeomfånget nu faktiskt minus 15 sedan jag började med den här bloggen. Kroppen har ändrat, jag ser det själv och trivs med det. (Jag såg det nog för en vecka sedan också men då var jag inte på rätt humör för att kunna glädjas över det.)

Bara jag kommer under 63 ska jag investera i en tunn, lätt cykel- och springjacka. Det känns att sommaren håller på att övergå i något annat. Skönt, hösten är en stor favorit och på måndagen börjar ett mer rutinerat liv. Skön helg till er!