Utvägning: 62,5

Projekt Julafton avslutades med 62,5 kg förra veckan, inte riktigt så bra som det var tänkt. Utgångsläget var 64, målet var fem lägre än det. Att jag varit mer eller mindre förkyld sen mitten på november har förstås varit en bidragande orsak. Men 62,5 kg får också vara utvägningen ur den här bloggen. När jag började i maj 2010 var första viktnoteringen 68,3 kg och under den tid som gått har jag gått ner betydligt mer än 6,1 kg, eftersom jag gått upp mellan varven också. När jag tittar på mitt diagram över månadsmedeltal ser jag att de tre sista månaderna av 2011 visar 63,1, de tre föregående visade alla 62,7. På sommaren hade jag en bottennotering, som väntat, och förhoppningsvis svänger det ditåt igen. Januari ska jag ägna åt att bära lådor och möbler och så förlängs den dagliga träningsrundan som cyklingen med kärra till och från dagis innebär.

Ni som kommenterat har varit mitt bästa stöd, puss och kram på er! Men att blogga om vikten har ändå inte varit den morot jag hoppades på när jag började, så nu får det räcka. Jag tänker nämligen på barnen och det ansvar man som förälder har för att de ska få en sund kroppsbild. Att mamma noterar varje hundra grams upp- och nedgång för allmänheten rimmar illa med den tanken. Så jag fortsätter väga mig i smyg varje fredagsmorgon, men håller siffrorna i mitt eget diagram. Vem vet, kanske jag bloggar här igen när långcyklarsäsongen för såna som jag börjar på nytt.

Tack och hej och gott nytt år!

Annons

63,1 och 3012

Näe, Projekt Julafton misslyckades fastän tanken var god och tiden var lång. Tolkar det som att jag inte är tillräckligt motiverad för viktminskning, nog vet jag ju hur man ska göra. Däremot förstår jag inte varför jag inte orkar motivera mig tillräckligt, då jag ändå inte är nöjd.

Trevligare att tänka på är att jag under veckan passerat 3000 cyklade kilometrar, årets mål! Ca 60 % cyklade med den roligare cykeln som nu står och väntar på våren.

62,9

Här går det långsamt och Projekt Julafton börjar kännas lite problematiskt. Med andra ord precis som det brukar vara med mina deadlines på den fronten.

Jag fick några kommentarer på det här med tråkig styrketräning. Body Pump och andra grupptimmar är tyvärr uteslutna, eftersom det förutsätter ett gymkort eller att man åtminstone kan gå regelbundet varje vecka och det brukar inte gå så bra hos oss. Gymkort vill jag inte betala för i nuläget, det skulle vara allt för lättförtjänta pengar för gymmet. Däremot har jag betalt för 10 gånger till simhallen och, hoppsan, de har ju faktiskt ett gym. Känner att mina undanflykter och bortförklaringar glider från mig… Dessutom har jag kvar det individuella programmet jag fick när jag gick på gym tidigare. Alla förutsättningar finns alltså, så bara den envisa förkylningen som bott i min hals ett tag går över på riktigt nu ska jag nog ta mig till simhallen och gymmet.

63,2

Tänkte fega ur och ”glömma” att blogga om viktuppgången, men så mötte jag mitt bättre jag som tyckte jag skulle skärpa mig.

62,5 och en ny analys

Här har det tydligen slarvats med fredagsrapporterna och jag har ju också bilder från Söderfjärden jag inte visat upp än. Den här veckan gick det mot det bättre med vikten igen och då kan jag ju blogga utan att skämmas. Jag roade mig med att rita ett trenddiagram över vikten sen jag började med den här bloggen och kunde konstatera det jag nog redan visste, nämligen att vikten inte ändrat så pass mycket att det är nåt att tala om under det senaste halvåret. Lite frustrerande kan tyckas, men istället är det ju en bra sak att jag lyckats hålla vikten efter att ha gått ner dryga 5 kg. Bloggen blir ju däremot lite tjatig…

 

Lite nytt har jag ändå att komma med, nästan. Jag har nya resultat att jämföra förra höstens kroppsanalys med. Det fina är att båda är gjorda med samma metod och därför ger resultat som är jämförbara. Tyvärr var förändringarna inte så stora som jag hade hoppats, varken för vikten eller något annat. Muskelmassan hade minskat, om man jämför analyserna, och det är ju lite nedslående. Det framgick med all önskvärd tydlighet att styrketräning skulle behövas (men det är ju så tråkigt, eller åtminstone har jag svårt att motivera mig till det) och att fettprocenten är onödigt hög. Men på ett område hade fettet minskat märkbart, nämligen kring de inre organen. Från dryga 70 kvadratcentimeter för ett år sedan till 55 nu, då allt under 100 är ok. Föga förvånande är det sådant fett man förbränner vid lågintensiv träning, sådan träning som all min träning är.

63,5

+1,1 kg, där kom alltså bakslaget. Men det var väntat, min kropp tycks tro det snart är dags att gå i ide så som jag äter. Det positiva är att jag kommit igång med att springa igen, den här veckan har det blivit av tre gånger. Skönast var off-road turen efter jobbet i måndags; ojämnt underlag som utmanade helt andra delar av hjärnan än de jag använt på kontoret. Därtill idel solsken, havsluft och minimalt med asfalt.

Men det här arma sockret… Snälla vem som helst, få mig att sluta äta sött!

Jag återkommer med bilder, bjuder bara på en som är ett par veckor gammal nu. Allt för att för en gångs skull vara snabb med att blogga.

62,4

Oförändrat viktläge, inget att skriva om alltså.

Jag har sprungit två gånger den här veckan och det känns riktigt bra fastän det gått trögt. Annat kan man inte vänta sig efter det långa uppehållet. Jag känner att regelbunden träning är det som ska hjälpa mig orka genom hösten för att jag inte ska falla ner i nåt chokladträsk som varken får mig att må bättre eller bli piggare. Många långa kvällar ensam med barnen väntar och jag anar att löpning på morgnarna är den bästa energikällan. Just nu har jag lite svårt med mig själv för att jag grälade på femåringen strax före han somnade, stackaren ville ju bara hjälpa till… En tur runt Metviken imorgon bitti ska nog göra söndagen till en bättre dag.

62,8 och 62,4

Jag har alldeles försummat den här bloggen, men nu kände jag ett inlägg komma så det är bäst att gripa det direkt. De senaste veckornas vägningar är det inte mycket att säga om. Helgerna har varit goda, men jag hoppas jag aldrig mera köper lösgodis för det mår man ju inte bra av. Träningsläget är uruselt, men när min arbetsdag börjar åtta och makens slutar tidigast tio på kvällen och vi inte är hemma samtidigt däremellan finns det helt enkelt inte tillfälle för löprundor och cykelturer. I söndags sprang jag 17 minuter, mer än så har det inte blivit. Men imorgon bitti struntar jag i vädret och tar en sväng runt viken innan frukost. Kanske jag till och med tar en bild. Nu har jag ju sagt det högt så nu kommer jag inte undan.

62,2 och 2144

Fredagen var en bra sifferdag. Inte för att jag riktigt förstår hur, men vikten hade ändrat i rätt riktning sen förra fredagen. Kanske tog förkylningen, som härjat med mig och dottern sen i tisdags, en del av matlusten? Sen blev det helg och en del slarv med sockerstrejken, tycker min inställning till strejken är onödigt nonchalant. Men idag har jag varit till tandläkaren, och det påminner ju en om att det finns många fördelar med mindre socker, så nu ska jag nog lyckas fram till födelsedagen om två veckor.

Eftersom fredagen var sista dagen i september var det också sista dagen av Kilometrikisa. Mitt mål för sommaren, 2000 km, passerades ju för någon vecka sedan, men sen sa han som cyklat längst ifjol att han kommit upp till 2100 km då. Givetvis måste jag spräcka det. Förkylningen ställde till det, men på fredag morgon saknades bara 5 km så jag cyklade en extra sväng före jobbet. Lagom till fredagslunchen hade han ändå kommit på att det nog var 2130 km han cyklade ifjol. Störande, men jag kände att jag måste släppa det, tiden räckte inte till och hälsan var inte vad den borde. Maken tyckte däremot inte att jag skulle nöja mig med det, så på kvällen cyklade jag ca 10 km med dottern i cykelsitsen och när barnen skulle i säng tog jag den snabbare cykeln ur garaget. Hejarop från de som alltid inspirerar till att cykla längre och en kvarglömd Tupla i cykelväskan gjorde rundan i mörkret till en riktigt trevlig tur och förkylningen var inte heller något stort problem. Det blev ca 30 km före jag kom hem och det kändes så oförskämt bra att inte ha gett upp tidigare på dagen! Jag slutade på 2144 km sedan mitten på maj och nu är det inte mycket kvar till hela årets mål.

De fina siffrorna till ära bjuder jag på en färgbild idag (och delvis för att bilden inte gjorde sig i svartvitt). Tycker hon är så fin, och lika stolt som jag är över mina kilometrar. Men lite stickgraffiti till vintern skulle nog sitta bra på den barbröstade damen.

Fortfarande 62,7

Den här veckan får det duga som gott resultat att vikten hållits på samma nivå som sist, det var en liten överraskning måste jag erkänna. Min sockerstrejk skulle behöva en strejkvakt, men nu har jag ryckt upp mig igen ska vi tro.

 Förutom helgens långcykling har det bara blivit en träningsrunda, ca 20 km på cykel på tisdag. Nu när det bara är en vecka kvar av Kilometrikisa ska jag försöka cykla över 10 km varje dag. Jag har ju redan uppnått mitt eget mål, men det är inte mycket kvar före jag cyklat längre än han som vann ifjol och det tillfället vill jag inte låta passera.