Inför Fylgia

Sent på fredag, eller egentligen tidigt på lördag blev det alldeles oplanerat personligt gångrekord! Utgångspunkten var Jakobstad och tanken var att cykla till och från Socklot, inte att cykla dit och gå tillbaka. Som tur är berodde det inte på någon punktering eller annan otrevlighet utan på bra sällskap och många samtalsämnen. När vi avrundade med några kilometer på cykel (runt sjön som riktiga Jeppisbor, ja) kunde jag bara konstatera att jag stigit upp ett dygn tidigare för att fara ut och springa före jobbet. Men vad är väl nattsömn mot att få ventilera viktigheter med en viktig vän?  Som bekant får man ju i alla fall sova på Fylgia.

Annons

Sockret, igen

Nog är det konstigt, säger jag ”sockerstrejk” blir det något helt annat. Förra måndagen sa jag just det och min ambition är ju en helhjärtad insats. Det tråkiga är att jag tenderar att hamna helhjärtat i andra diket ifall jag gör ett övertramp. Det blir verkligen allt eller inget, men tyvärr allt istället för inget. Korkat också att välja bort socker när förutsättningarna är så dåliga som de var för en vecka sedan. Jag var trött, ett kalas på kommande inom några dagar, en midsommar och sonens 5-årsdag. Men jag är nöjd med tårtfyllningen jag hittade på, jordgubbar och citronfromage var gott.

En annan konstig sak med psyket är hur mycket lättare det kan vara att stå emot tårtbjudningar och andra festligheter (ja, som om det inte räckte med hoten mot sockerstrejken jag redan nämnde så var det tårtbjudning tre dagar på raken på jobbet förra veckan) än det söta när jag är ensam. Det är nån form av omvänt grupptryck, för vanligtvis är jag ensam i mina sockerstrejkarambitioner. Knas. Nu tänker jag i alla fall göra ett nytt försök under inte allt för bra omständigheter, så den nya sockerstrejken börjar nu en dag före resan till Huvudstaden med familjen. Men cookiedagspicnic är cookiedagspicnic oavsett sockerstrejk och oavsett om den riktiga cookiedagen var för nästan en månad sedan.

 För att få en ordentlig start håller jag mig från kolhydratrika livsmedel idag och frukosten bestod av ägg, skinka och tomat. Till middag blir det kanske sallad och grillad kykling. Men varför kallas skinkförpackningarna återförslutningsbara, då de inte är det? Nog kan man ju vika ner locket tillbaka, men tätt blir det inte.

Jag skulle…

…ut och cykla imorse och skulle i så fall ha haft bild i bloggen idag

…väga mindre än för en vecka sen

…sova bättre om dottern inte var en igel och båda barnen hölls i egna sängar hela nätterna

…vara lite mindre sur om Chainreactioncycles inte skulle ha ändrat priserna mellan att jag bestämt mig och hann beställa

…gärna ha lite mer flyt än jag har nu

62,3

Äsch då, jag som var så nära att komma under 61 för en vecka sen har nu det delmålet tre gånger så långt bort.  Resultatet är ändå inte överraskande på nåt vis. Det har varit många trevliga stunder med gott att äta och i slutet på veckan har jag varit alldeles för trött för att vara duktig. Dag för en omstart med sockerstrejken med andra ord.

65,6

Snigeltakten håller i sig. Jag förklarar det på samma sätt som förra veckan, med mycket jobb och ingen träning. Lägg till lite sömn så får man väl vara glad även över detta ynka resultat. Räknade just ut att med den här farten kommer jag under 60 lagom till nyår nästa år, men så illa ska det väl inte vara. Förkylningen måste ju släppa någongång, om inte förr så till v 52 då jag får träna gratis på LadyLine. Och för sömn del finns det goda förutsättningar i helgen.

”Choklaaad!”

Jag känner mig alldeles vansinningt trött, hela kroppen bara skriker efter choklad. Det brukar den i dylika situationer. Dagen har bara börjat, men jag är redo att avsluta den redan. Mycket att göra på jobbet, ensam med barnen ikväll, ingen möjlighet att fara på CrossTraining trots att det hör torsdagar till och inte hann jag och cykla imorse heller. Inget fint resultat att glädja sig över imorgon.

”Choklaaaad! Choklaaad!” Det här blir en lång dag…

65,8

+300 g igår. Jag har fortsättningsvis varit för trött för att äta bra och vid rätt tillfällen. Men imorse började jag dagen med att fara ut och springa ca 7 km och får tacka den okända kvinnan i vit toppluva för att jag höll tempot hela vägen hem. I måndags sprang jag samma runda före jobbet och blev förtjust över hur mycket park, skog och hav som kantade min väg. CrossTrainingen har tyvärr haft paus i två veckor, men på torsdag är det dags igen. Jag har inte heller cyklat lika mycket som i september, och saknar Kilometrikisa-sidorna som höll koll på mina kilometrar. Men snart ska jag nog få viktkurvan att svänga igen.

65,5

En blygsam förändring i rätt riktning, jag har lite kommit av mig med viktminskningen. Får jobba på att ta itu med det igen. Å andra sidan har jag varit väldigt trött på sistone och då tenderar jag att äta. Sova vore ju smartare, men inte alltid möjligt då man vill det. Och sen när man kan vill man kanske inte…

Kollade igår upp att Finlands gräns är 3940 km, överväger att ha det som mål för cyklingen på ett år. Å andra sidan är det rätt så många km, och rätt så mycket vinter på kommande. Har inte riktigt bestämt mig ännu.

817

Hurra, en nytt hundratal på cykelmätaren! Inte långt kvar till 1000 km mera, kanske jag får flytta målet framåt än en gång. Men benen är trötta, för jag förstår inte att prioritera sömnen. Att stiga upp på morgonen har bara blivit tyngre och tyngre, men i natt fick jag nästan ihop till välbehövliga 8 h. Givetvis var det just inatt som sömnen måste avbrytas för blöj- och lakansbyte och efter det flyttade jag till soffan. Inte helt optimalt för en stor sömnskuld, men imorse kändes det ändå helt ok att stiga upp. Det är konstigt att jag inte kommer mig i säng fastän jag vet hur mycket bättre jag fungerar på så gott som alla plan om jag sover tillräckligt. Och sömn räknas ofta upp tillsammans med träning och matvanor när det gäller en lyckad viktminskning. Nog var det skönt att vakna någotsånär utvilad imorse, hoppas jag kommer ihåg det ikväll när klockan blir läggdags.