Vecka 2

Typiskt, vecka två gick inte speciellt bra. Eftersom jag på förhand visste att helgen skulle bjuda på extremt lite tid för träning klämde jag in de två första av veckans fyra pass på samma dag och sprang både till och från jobbet på tisdag. Jag är väldigt glad att jag numera har möjligheten till transportlöpning och att familjepusslet ibland tillåter det, men allt springande helgen innan hade tydligen blivit lite väl mycket. Redan efter en kilometer på vägen till jobbet fick jag ont i benhinnorna. Jag hade problem med dem i november också och har inte sprungit så värst flitigt sedan det. Äh, skrot och suck. Vägen hem klarade jag tack vare världens kortaste löpsteg, men jag har aldrig haft så ont i benen som jag hade då jag kom hem.

Jag ville förstås vila benen några dagar och eftersom helgen inte gav utrymme för löpturer vilar jag fortfarande. Får nog ta om vecka 2. Hoppas benhinnorna hänger med den här gången. Tror att ett byte till barfotaskorna skulle vara bättre för benen, men de vanliga springskorna (som kanske börjar vara väl slitna?) är mina vinterskor, för barfotaskorna är så hala. Och nu har ju vintern kommit tillbaka efter en period med barmark, så där for både utsikterna för att cykla istället för att springa och för att byta till barfotaskorna. Nya tag.

Annons

Vecka 1

SAMSUNG
Första veckan med träningsprogrammet har gått och jag lyckades faktiskt med fyra pass! Är mäkta imponerad av mig själv, även om det såg dystert ut när transportlöpningen till jobbet på torsdag föll bort pga familjepusslet. Istället blev det tre pass på lika många dagar i helgen, och för att inte bli överansträngd direkt ersatte jag ”40 minuter distans” med en och en halv timme cykling på lördagen. Härlig premiärtur, även om fötterna frös i cykelskorna och det fanns gott om grus på cykelvägarna. Jag tog den klassiska rundan via Singsby och Karperö, men när jag cyklade över den nya omfartsvägen, som ännu inte är öppnad för trafik, kunde jag inte hålla mig från en liten avstickare. En helt ny väg utan trafik, solen och vinden i ryggen. Cyklade så långt det fanns väg, vände om och stånkade i motvinden tills asfalten tog slut och en vält på helgledigt indikerade att det var dags att svänga om.
SAMSUNG

De andra två passen gjorde jag som det stod i programmet, 30 minuter distans och 20 minuter fartlek. Det första blev en uppfriskande runda i regn och storm, bra test för nya jackan efter att jag laddat upp med kladdkaka till fredagsmyset. Fartleken var mitt första seriösa intervallpass och jag förstod direkt varför intervaller ses som så effektiv träning. Det var ju tungt, fastän mina intervaller inte var längre än avståndet mellan tre lyktstolpar.

Efter att ha tränat tre dagar i rad tyckte jag nog att 16 veckor med så här mycket träning känns lite väl, var ska jag ta all tid ifrån, men efter en dags paus är jag laddad igen. Imorgon springer jag antagligen två av veckans pass på en dag, eftersom jag planerar att springa till och från jobbet. Sen är det ju bara hälften av turerna, men nästan hela veckan kvar.

Första passet

 Jag har sneglat på ett träningsprogram för snabbare löpning på 10 km ett par veckor nu, utan att komma mig för att börja. Hos Knit and Run-vännerna fiskade jag efter lite pepp och nu känner jag att det är bara att köra igång. Fyra pass i veckan känns mycket, men något ditåt hoppas jag på och framför allt träningsrutin igen. Minus 15 får bli min träningsdagbok.

Programmet jag siktat in mig på finns i boken Bli en bättre löpare med Malin Ewerlöf, så nu ska jag med Malins hjälp få fart på den slumrande löparen som bor i mig. 16 veckor långt är programmet, så någongång lagom till juli borde jag vara igenom det. Första passet, som enligt listan är ”Lätt jogg 30 min” blevnågot helt annat, men väldigt inspirerande. Tillsammans med kollegorna har jag fått träna loss på Wasa Sports Club hela eftermiddagen! Det var väldigt roligt och känns  så bra nu efteråt, en riktigt bra start!

Veckan som gick

Kråkgrund

Förra helgen hände det äntligen, jag fick lust att springa varje dag, varför inte två gånger samma dag, och godissuget jag haft så svårt med försvann. Jag hade tid att springa flera gånger och hittade nya roliga stigar nära hemmet. Kråkgrundet blir nog en återkommande favorit, ska blogga om den platsen senare i vår. Bilden är därifrån. På måndag gjorde jag ”transportlöpningspremiär” och var ovanligt hurtig för att vara jag.  I 365-utmaningen gick jag från -12 till flera km på plus och dessutom värvade  jag en till kompis, som också skulle försöka övertala sin sambo. Sen blev det tisdag, årets andra (snälla) magsjuka och på det vällde vardagarna in. Men nu är alla friska och när det är några timmar helg kvar finns det på nytt tid för att springa, så några km ska det bli ikväll. Just nu är saldot +-0.

Upplägget

Envisheten, som var betydligt mer framträdande i min personlighet förr, gjorde sig påmind och fick mig att tro att jag har något att göra på Botnia Löpet. Tillsammans med tre kollegor anmälde jag mig till Botnia Löpets 16 km:s-sträcka som går av stapeln om en vecka. Och jo visst, om jag hade fortsatt att springa som i våras hade det knappast varit något problem, men det har jag ju inte gjort. Däremot försöker jag intala mig själv att mitt upplägg är i toppklass och gör att jag kan springa knappt två timmar i sträck om en vecka. Hah. Jag grundade med en förkylning som började förra fredagen, men idag friskförklarade jag mig och sprang 5 km före frukost. Tyvärr tog det nästan 40 minuter, men jag sprang ju. Imorgon ska jag också springa före frukost, då ökar jag till 8 km och har plötsligt fått till halva distansen. Tanken imorse var nog att jag skulle springa ett varv kring Skogsbergets bana, men kroppen orkade inte med mer än dit och tillbaka. När jag kollade hur långt det var och ändå blev 5 km var jag hyfsat nöjd trots allt. Men imorgon blir det alltså ett varv i spåret också. Söndag paus, måndag kettlebell, tisdag och onsdag paus, torsdag en springtur och hej, sen är det plötsligt lördag. Låter det inte som ett vinnande koncept?

Vikten är tyvärr om inte rekordhög så flera kilo över var jag brukar röra mig. Lite onödigt att släpa runt dem i Vörå nästa helg, men för sent att göra nåt åt det.

 

 

 

Psst…

Ville bara säga att jag saknar den här bloggen lite ibland. Och när jag ändå är här kan jag ju också säga att jag sprang lite längre än vanligt idag (7 km) och det gick riktigt bra. Tog det i maklig takt, och det skulle inte ha varit nåt problem att fortsätta en bit till efteråt. Skönt! Löpinspirationen flödar, synd bara att det är så svårt att få till tid för det ibland.

Utvägning: 62,5

Projekt Julafton avslutades med 62,5 kg förra veckan, inte riktigt så bra som det var tänkt. Utgångsläget var 64, målet var fem lägre än det. Att jag varit mer eller mindre förkyld sen mitten på november har förstås varit en bidragande orsak. Men 62,5 kg får också vara utvägningen ur den här bloggen. När jag började i maj 2010 var första viktnoteringen 68,3 kg och under den tid som gått har jag gått ner betydligt mer än 6,1 kg, eftersom jag gått upp mellan varven också. När jag tittar på mitt diagram över månadsmedeltal ser jag att de tre sista månaderna av 2011 visar 63,1, de tre föregående visade alla 62,7. På sommaren hade jag en bottennotering, som väntat, och förhoppningsvis svänger det ditåt igen. Januari ska jag ägna åt att bära lådor och möbler och så förlängs den dagliga träningsrundan som cyklingen med kärra till och från dagis innebär.

Ni som kommenterat har varit mitt bästa stöd, puss och kram på er! Men att blogga om vikten har ändå inte varit den morot jag hoppades på när jag började, så nu får det räcka. Jag tänker nämligen på barnen och det ansvar man som förälder har för att de ska få en sund kroppsbild. Att mamma noterar varje hundra grams upp- och nedgång för allmänheten rimmar illa med den tanken. Så jag fortsätter väga mig i smyg varje fredagsmorgon, men håller siffrorna i mitt eget diagram. Vem vet, kanske jag bloggar här igen när långcyklarsäsongen för såna som jag börjar på nytt.

Tack och hej och gott nytt år!

62,9

Här går det långsamt och Projekt Julafton börjar kännas lite problematiskt. Med andra ord precis som det brukar vara med mina deadlines på den fronten.

Jag fick några kommentarer på det här med tråkig styrketräning. Body Pump och andra grupptimmar är tyvärr uteslutna, eftersom det förutsätter ett gymkort eller att man åtminstone kan gå regelbundet varje vecka och det brukar inte gå så bra hos oss. Gymkort vill jag inte betala för i nuläget, det skulle vara allt för lättförtjänta pengar för gymmet. Däremot har jag betalt för 10 gånger till simhallen och, hoppsan, de har ju faktiskt ett gym. Känner att mina undanflykter och bortförklaringar glider från mig… Dessutom har jag kvar det individuella programmet jag fick när jag gick på gym tidigare. Alla förutsättningar finns alltså, så bara den envisa förkylningen som bott i min hals ett tag går över på riktigt nu ska jag nog ta mig till simhallen och gymmet.

Kreativ kondition

Sveriges Radio

Bilden lånad från Kropp och själ.

Lyssnade på radio igårkväll och efter att favoritprogrammet var slut böt jag till P1:s Kropp och själ. Blev genast fascinerad av figurlöpningen, som lär vara en ny trend i motionsvärlden. Med hjälp av diverse motions-appar i smarttelefonerna ritar löpare olika figurer av sina rundor. Det hela började med en holländsk kvinna som tyckte rektangeln hon alltid sprang såg trist ut och insåg att det är hon som är strecket. Sen blev det ett hjärta, en kanin och en giraff och nu har det blivit ett fenomen i Europa och en speciell iPhone-app. En familj där yngsta var ett år hade under några dagar ritat en detaljrik cow boy! Titta gärna på www.figurerunning.com och hör på Kropp och själ (45 minuter och 20 sekunder in i programmet).

Själv spanar jag mönster i Vasas guidekarta. En sur gubbe med sneda tänder i Gerby-Infjärden-Storviken, en liten sol i Infjärden eller kanske en hund i Gerby. (Intressant att de nyare delarna av stan, där planläggningen följt landskapsstrukturen, vid första anblick ger kreativare löprundor. Något för mina kollegor att fundera vidare på?)